Nu blev det svårt… För jag håller ju med dig i stor utsträckning (om operationer och skräpreklam och kvällstidningsblaj).
Däremot undrar jag hur du ser på just det här med ätstörningar/träningsberoenden: kan de inte SÄTTAS IGÅNG av för stort fokus på hälsosam kost och hård träning? (alltså inte enbart ta sitt uttryck i form av dem) Jag upplever själv att min ätstörning startade av att jag gick ner i vikt (välbehövligt och till en början väldigt sunt, med vanlig vettig mat i lagom mängd). Givetvis hade jag psykiska och kemiska predispositioner för att fastna – men det är det nog fler som har. Och rent statistiskt ökar problemen – vad kan det bero på, om ”hälsohetsen” vissa upplever inte existerar?
Jag tänker att det är lite samma-fast-tvärtom: vissa blir sjuka för att vi utsätts för reklam och konsumtionspsykologi kring ”skitmat”, medan vissa blir sjuka för att vi utsätts för grupptryck och press kring ”ren mat”.
(dessutom blir vissa sjuka av att växlingen mellan båda fenomenen…)
Sen tänker jag inte protestera mot att om folk hade din attityd, ditt driv och levde ditt liv så skulle färre må dåligt 
(eftersom hälsosam mat och träning i rätt mängd och med rätt inställning givetvis inte är något problem!)
//ditt Insta-fan som här tar på sig sin roll som volontär för ”Frisk & Fri – för ett samhälle fritt från ätstörningar”